1. Ett kapitel ur Vad vill Rättvisepartier Socialisterna (2011)
1. Vad vill Rättvisepartiet Socialisterna
RS har höga ambitioner på att så mycket som möjligt utgöra en skillnad för människor runt omkring oss här och nu, samtidigt som vårt mål är att förändra samhället. Vi deltar i många kampanjer i både lokala-, riks- och internationella frågor. För att resurserna ska räcka till behöver vi bygga vårt parti. Därför är du viktig som ny medlem!
Alla medlemmar bidrar till kampen, både de som kan vara mycket aktiva och de som kan vara mindre aktiva. Här är några av RS kärnfunktioner: Partiföreningarna: RS organiserar sig lokalt i partiföreningar. Partiföreningarna har möten varje vecka med ett politiskt tema och som även planerar verksamheten. När du går med blir du medlem i en partiförening (om det finns en sådan där du bor, annars får du gärna vara med att starta upp en).
Offensiv
RS ger utveckotidningen Offensiv. Det är mer än bara en tidning. Den ger oss tillfälle att ge en socialistisk analys och svar på viktiga händelser. Utöver redaktionen är många medlemmar med och skriver artiklar, och fler är välkomna. Tidningen hjälper oss att driva kampanjer. Vi säljer tidningen på våra arbetsplatser och skolor samt på tidningsförsäljningar som vi har varje vecka, oftast på fredagar och lördagar. Genom detta får vi en bra dialog med läsare och många uppslag på nya frågor som vi som parti bör ta upp.
Ekonomi
RS kämpar för att ekonomiskt stå på egna ben, vi vill inte vara beroende av statliga bidrag. Som medlem betalar du en medlemsavgift. Den varierar utifrån vilken inkomst du har och vilken nivå du väljer att lägga avgiften på. När du fyller i medlems – kortet bestämmer du en avgiftsnivå som partiet sedan kan räkna med att få in varje månad, och som du tycker är ett bra bidrag från din sida. Som riktlinjer har partikongressen fastslagit minimiavgifter: 320 kronor per månad för arbetare, 170 kronor per månad för studerande, 70 kronor per månad för elever, (för pensionärer, sjukskrivna, arbetslösa och papperslösa beroende på inkomsten). Utöver medlemsavgiften hjälper medlemmarna till att samla in pengar för att partiets ekonomi ska gå ihop, främst genom tidningsförsäljningar. Internationellt, riks- och distriktsarrangemang: Där vi har fler partiföreningar arrangeras regelbundet studiedagar och distriktsmedlemsmöten. På riksnivå brukar vi varje år ha kongress, sommarläger och vinterläger (det sistnämnda främst för ungdomar). Partistyrelsen väljs på kongressen och samlas minst tre gånger om året. RS deltar i solidaritetskampanjer för att hjälpa systerpartier i andra länder. CWI brukar varje år arrangera en sommarskola i Europa med seminarier och möten för medlemmar från en rad länder.
Valkampanjer
RS ställer upp i val. I riksdagsvalen har RS valsedlar för att erbjuda ett socialistiskt alternativ. Betoningen i våra valkampanjer har legat på kommunal- och landstingsvalen. RS har nu två ledamöter i Luleå kommunfullmäktige (sedan 2002) och två i Haninge kommunfullmäktige (sedan 2006). Mellan 1991 och 2010 satt vi med tre mandat i Umeå kommunfullmäktige men förlorade mandaten då partidistriktets ledning hoppade av från RS.
RS blir inte ”som andra partier” när vi blir invalda. Våra platser i valda församlingar är plattformar för att bedriva kampen utanför kommunfullmäktige. Vårt budskap i valkampanjen är att det krävs att anställda och kommuninvånare själva engagerar sig för att vi gemensamt ska kunna stoppa högerpolitiken. Våra ledamöter tar inte emot arvoden eller politikerprivilegier utan lever på samma löner som de hade innan de blev valda.
Skolor och arbetsplatser
RS-medlemmar sprider politikenoch kampen i sin närmiljö. På skolorna sätter vi upp skolgrupper, eller bygger upp Elevkampanjen som en kämpande socialistisk elevfackförening. På arbetsplatserna agerar vi för att bygga upp facket lokalt. Trots att byråkratin ofta demoraliserar arbetare går det att som socialist lokalt visa på ett alternativ och bygga upp facket i medlemmarnas intressen på den arbetsplatsen. Det är också en del i att stärka en vänsteropposition inom fackföreningsrörelse och få fler socialister på fackliga positioner.
Kampanjer
RS kampanjar i så väl ”små” lokala frågor som stora. I varje kamp går vi in för att vinna. Det kräver oftast att de som är mest berörda av frågan, t ex de anställda på en arbetsplats, själva är beredda att kämpa. Vi försöker alltid samla så brett stöd som möjligt, det är därför vi är involverade i många nätverk med andra organisationer. Det är inte alltid det går att vinna en strid men det lönar sig alltid att kämpa, man får erfarenheter och varnar motståndarna – t ex politiker som skär ner – att inte försöka igen.
Historik
RS startade som en oppositionell tidningsorganisation inom SSU 1973. Offensiv lyckades vinna majoritet i en mängd klubbar och distrikt: bland andra Västerbotten, Jämtland, Ångermanland, Härnösand, Norrköping, Haninge, Göteborg, Helsingborg och Kristianstad. 1976 uteslöt SSU-ledningen Offensivs redaktion. Först 1981-1982 hade högern inom socialdemokratin sådant grepp att de kunde utesluta alla ”offensivare”, ungefär 120 individuellt samtidigt som 12 klubbar stängdes ned. Argumentet som högern använde var att SSU-medlemskap inte var förenligt med medlemskap i en internationell organisation, men det verkliga skälet var att de ville tysta kritik när socialdemokratin förberedde en kraftig vridning högerut.
På 1980-talet försvann många av 1970- talets vänstergrupper men Offensiv höll ut trots politisk motvind. Vi ordnade t ex talarturnéer med gruvarbetare från gruvarbetarstrejken i Storbritannien 1984-85 och med en partikamrat från Sydafrika om kampen mot apartheid. Fackligt aktiva offensivare deltog i gräsrotskampanjen Dalauppropet 1986. 1989 drogs en stark radikaliseringsvåg igång och det var eleverna som var först ut. Offensiv-anhängare bland eleverna fick Elevorganisationen att arrangera massiva skolstrejker som stoppade stora skolnedskärningar. Senare samma år var vi med och startade upp Elevkampanjen som ett socialistiskt alternativ för elever då Elevorganisationens ledning hela tiden ville bromsa kampen.
1991 tog Offensiv initiativ till Koalitionen mot rasism som den 30 november genom 10 000 fredliga demonstranters blockad förhindrade nazisternas marsch till Kungsträdgården. Under hela 1990-talet spelade vi en ledande roll i kampen mot rasismen, bland annat genom att förhindra att Sverigedemokraterna kunde sätta upp Norrlandskontor i Sundsvall. Under Bildtregeringen 1991-1994 spelade fackligt aktiva offensivare en viktig roll i att pressa på LO-ledningen underifrån att gå ut i kamp vilket resulterade i den s k Rättvisedagen, på 6 oktober 1992 och 1993. Första året deltog 200 000 i demonstrationer. Offensiv hade en stark medlemstillväxt. 1991 valdes vi in i Umeå kommunfullmäktige.
1993 bytte Offensiv namn till Arbetarförbundet Offensiv.
1994 sparkades Carl Bildt & co ur Rosenbad men nästa S-regering fortsatte högerpolitiken med ännu hårdare attacker. Återigen var det eleverna som gick först ut. Finansminister Göran Persson ville sänka barn- och studiebidragen med 150 kronor. Elevkampanjen svarade med att arrangera fyra protestdagar med skolstrejker på totalt 51 platser runt om i landet och sammanlagt 45 000 elevers deltagande. Arbetarförbundet Offensiv spelade en nyckelroll inom elevrörelsen och våra idéer om att alliera elever med arbetare och andra grupper som drabbades av nedskärningsyxan vann snabbt gehör. Den 18 februari 1995 hölls en ungdoms- och arbetarkonferens med 300 deltagare. Samarbetet fördjupades och ledde till valsedeln Rättviselistan som erhöll 14 800 röster i EU-parlamentsvalet i juni. Under följande år tvingades många grupper gå ut i kamp, bland annat bildade arbetslösa kommittéer runt om i landet.
Offensiv var även drivande i att sammanföra olika grupper i Upprop för Rättvisa (gemensamt för 100 olika organisationer) som hade en demonstration utanför S-kongressen och som hösten 1996 arrangerade massdemonstrationer där kravet på politisk strejk blev glödhett. Men LO-ledningen avböjde. 1997 bytte Arbetarförbundet Offensiv namn till Rättvisepartiet Socialisterna. Offensiv blev samtidigt veckotidning. I slutet av 1990-talet stred kampanjnätverket Rädda Vården, som vi var en del av, mot en historisk vårdslakt i Stockholm, nazistbutiken Midgård i Göteborg stängdes genom stora demonstrationer och Elevkampanjen satte upp Vägra Kallas Hora mot sexuella trakasserier på skolorna och drev på i fjärde vågens kvinnorörelse.
I 2001 var RS med i ledningen för Göteborgsaktionen som arrangerade de stora demonstrationerna vid EU-toppmötet. Demonstrationerna var fredliga men blev brutalt attackerade av polis, vilket utlöste gatuvåld. På hösten drev vi tillsammans med andra Demokratinätet för att försvara de politiska fångarna. 2002 blev RS invalda i Luleå kommunfullmäktige. En orsak var den framgångsrika kampen som räddade Svartöstadsskolan från nedläggning. RS var också drivande i bildandet av Nätverket mot krig som organiserade den största demonstrationen i Sverige i modern tid med upp till 100 000 deltagare och Elever mot krig 2003. Dagen när USA:s bombningar började arrangerades skolstrejker med 20 000 elever runt om i landet varav 10 000 samlades på Sergels torg. Samma vår bedrev vi ett omfattande stödarbete till Kommunalarbetarförbundets stora låglönestrejk.
2004 införde de styrande Socialdemokraterna i Haninge en skollunchavgift för gymnasieelever på 500 kronor per termin. RS tog strid och organiserade bland annat demonstrationer, skolstrejker och bojkott. Efter ett drygt halvår skrotades avgiften. 2006 valdes RS in i Haninge kommunfullmäktige. Under de senaste åren har Rättvisepartiet Socialisterna varit drivande i en rad kampanjer, inte minst för rätten till asyl och mot deportationer av flyktingar. RS har deltagit med stödkampanjer till strejkande sopgubbar, lagerarbetare och sjuksköterskor. I lokala frågor har partiet samarbetat med andra i kamp mot nedläggningar av skolor, vårdcentraler m m. Parallellt med kampanjerna har RS tagit steg framåt med partiföreningar på fyra nya orter under 2010. Du behövs som medlem – välkommen till Rättvisepartiet Socialisterna!
2. Offensiv firar 40 år
(nr 1080-81, 13 december 2013)
Offensivs första nummer kom ut några veckor innan valdagen den 16 september 1973. Det har gått 40 år sedan dess. Det som började som en stencilerad tidning är idag en 16-sidig veckotidning i färg med ett mycket bredare innehåll. Med anledning av att detta nummer är ett dubbel- och jubileumsnummer är det 24-sidigt.
Mycket har hänt sedan starten av Offensiv. Dagens Offensiv ges ut i en annan annan världsordning, färgad av kapitalets globalisering, nyliberalism och de gamla arbetarpartiernas förborgerligande.
Mänsklighetens framtid hotas av en samtidig ekonomisk, social och klimat- och miljökris.
När Offensiv först kom ut var kapitalismens gyllene guldålder 1950-73 precis på väg att ta slut. En ny tid stod för dörren och behovet en socia-listisk arbetarrörelse framstod allt klarare.
För socialism och verklig demokrati i ordets rätta betydelse – folkstyre – har allt sedan starten varit Offensivs ledstjärna.
Offensivs 40-åriga historia är i mångt och mycket en historia om dagens Rättvisepartiet Socialisterna (RS) och dess föregångare. Trots sociala medier och dess väx-ande betydelse är tidningen fortfarande Rättvisepartiet Socialisternas viktigaste politiska redskap. Inte för inte har vi sedan länge varit kända som ”offensivarna”.
Till skillnad från andra papperstidningar ökar också Offensiv i upplaga och i fråga om antalet prenumeranter. Hemsidan, twitter och andra sociala medier är viktiga. Men fortfarande gäller att på gator och torg, i kampanjer, möten och strejker har en hemsida, twitterkommentar eller e-postadress lite att erbjuda. Tidningen skapar en direkt dialog, socialisters program utvecklas i en konstant dialog med människor som möts.
När Offensiv kom ut med sitt första nummer var det med en teknik som begränsade till en skrivmaskin och en stencilapparat, vilka båda numera bara kan hittas på museum. Men redan året innan hade den socialistiska organisation eller strömning som skulle stå bakom tidningen börjat att formeras.
Vid den tiden var det som skulle bli RS och Offensiv en del av vänstern inom det socialdemokratiska ungdomsförbundet, som då var en helt annan organisation än idag.
Offensiv är och var en tidning som står på marxismens, den revolutionära socialismens, grund. Tidning-en är och var ett språkrör för ett klart uttalad politiskt program och uppfattning.
Offensiv växte fram ur 1970-talets vänstervåg och radikalisering, i en värld som var helt annorlunda än idag. Även socialdemokratin var ett helt annat parti än idag, både vad gäller politik, aktivitet, medlemssammansättning och förankring. S-ledningen var visserligen borgerlig, men partiet var ett arbetarparti i fråga om förankring och uppfattades inte som ett parti bland andra, utan som ett parti som stod upp för arbete åt alla, välfärd och rättvisa. Den tidens vänstervåg, som följde i spåren på Frankrike 1968, satte också tydliga avtryck inom LO och socialdemokratin.
Inte minst inom ungdomsförbundet SSU. Ett av de centrala perspektiv, på vilken tidningen vilade, var att radikaliseringen i samhället skulle leda till jäsningar och vänsterströmningar inom arbetarnas traditionella politiska organisationer/partier.
Det perspektivet var en generalisering av vad som hänt tidigare. Vid den här tidpunkten, hur konstigt det än kan låta idag, fokuserades debatten inom SSU, som då hade tiotusentalet aktiva medlemmar, främst kring frågan: Vilken väg till socialism? Offensiv fick snabbt ett väldigt genomslag. Vid SSU:s läger i Ådalen 1976 såldes närmare 1 000 Offensiv. På SSU-kongressen året innan hade en tredjedel röstat för kravet på ett förstatligande av de 200 största företagen, bankerna och finansinstituten, vilket var ett av Offensiv huvudkrav. Offensiv såldes nu på en rad platser runt om i landet.
På en rad avgörande punkter skilde sig Offensiv från merparten av den övriga vänstern.
Vi betonade att arbetarklassens självständiga organisering – politiskt och fackligt – utgör fröet till det framtida socialistiska samhället. Och bara på grundval av stora historiska händelser och erfarenheter kommer arbetarna vara beredda att vända de gamla arbetarorganisationerna ryggen. För socialistisk demokrati – mot stalinism – var och är en av Offensivs grundpelare. Den övriga vänstern var mycket influerad av antingen stalinismen i Moskva eller Peking. Det fanns även de som såg den tidens Jugoslavien som ett socialistiskt exempel.
Utan pionjäranda och vilja att göra uppoffringar skulle det inte ha varit möjligt att bygga Offensiv. Ett utmärkande drag för Offensiv var övertygelsen om att de som är beredda att stödja tidningen politiskt också är beredda att ge den ekonomiskt stöd. Att finansiera verksamheten genom medlemsavgifter, försäljning och bidrag – att våga fråga om ekonomiskt stöd – var och är i enlighet med den socialistiska rörelsens bästa traditioner. Offensivs tidningsfond, idag ekonomikampanjen, som lanserades i tidningens fjärde nummer som kom ut i början av 1974 hade målet att samla in 10 000 kronor för att få en offsettryckt tidning.
Att Offensiv var på väg att bli en dominerande kraft inom den tidens SSU-vänster skrämde ledningen. Framgångar för marxister och socialister leder oundvikligen till en motreaktion och hetskampanjer från motståndarna.
Ingen privilegierad klass, grupp eller skikt släpper frivilligt ifrån sig makten. Byråkrater inom SSU och S-toppen utgjorde inget undantag från den regeln. Och man var livrädd för ett liknande scenario som i Storbritannien där Offensivs motsvarighet hade vunnit majoritet i socialdemokratiska Labours ungdomsförbund LPYS. År 1976 kom de första attackerna och hösten samma år uteslöts sju ”offensivare” ur SSU. Och snart skulle det stå klart att såväl S- som SSU-ledningen hade bestämt sig för att helt driva ut Offensiv. På tröskeln till 1980-talet hade samhällsvindarna börjat vända, 1970-talets vänstervåg ebbade ut.
Samtidigt hade tidningen börjat bli lite mer modern. År 1979 inköptes en composer (kan bäst beskrivas som en slags för-för-dator) som gav riktiga spalter, för 40 000 kronor, en enorm summa på den tiden. Idag är composertekniken att likna vid en hopplöst långsam teknik, men då var det ett enormt steg framåt jämfört med skrivmaskinen. År 1980 tog Offensiv ett nytt jättesprång, i form av 8-sidorstidning i tabloidformat och treveckorsutgivning på försök. Under storkonflikten våren 1980 kom Offensiv till och med ut som en 14-dagarstidning.
Under 1980-talets första år inleddes den högerkurs som därefter skulle bli socialdemokratins signatur. Även fackledningen gick högerut, den vänster som funnits var på tillbakagång och aktiviteten gick ned. Detta var en internationell trend. På så sätt ändrades styrkeförhållandena snabbt till högerns och S-byråkratins förmån.
SSU-kongressen 1981 beslöt en sen natt om ett totalförbud mot Offensiv. Beslutet togs i form av ett ultimatum – alla som fortsatte att sälja Offensiv skulle förlora sitt medlemskap innan årets slut. S-topparna följde upp med samma beslut.
Genom att slå mot tidningen hoppades man knäcka oss. ”Aldrig vill vi hamna i en engelsk situation”, sa den dåvarande S-partisekreteraren Sten Andersson. ”Mardrömmen är att sluta som den brittiska finansministern Healey och bli utbuad av trotskister” skrev Kjell-Olof Feldt, socialdemokratisk finansminister 1983-90 i sina memoarer.
Men socialismen var naturligtvis mycket större än socialdemokratin. Efter 1982 var det i första hand utanför socialdemokratin och SSU som Offensiv kunde vinna nya medlemmar och läsare.
Offensivs kampanj till stöd för kampen mot apartheid – Sydafrikakampanjen Krossa Apartheid – i mitten av 1980-talet hade stor genomslagskraft och särskilt den historiska mötesturné som organiserades med en kamrat från Sydafrika.
Stödkampanjen för de brittiska gruvarbetarna som strejkade 1984-85 blev ett genombrott.
Vi samlade in 10 000-tals kronor till gruvarbetarna, ordnade stora möten och dörrar öppnades till arbetsplatser och fackföreningar.
Att det fanns allt fler offensivare med fackliga uppdrag gjorde att vi också blev en del av den nya vänsteropposition som började formeras runt till exempel Dalauppropets konferenser och upprop 1986-87. Samtidigt blev det allt tydligare att det gamla perspektivet på en vänsterutveckling inom socialdemokratin inte längre var i takt med tiden.
1989 blev ett historiskt år på många sätt.
I början av året ledde unga offensivare två stora elevdemonstrationer i Stockholm, vilket tvingade regeringen att delvis ta tillbaka en del av de föreslagna nedskärningarna. Elevkampen spreds också till olika orter.
Ur elevkampen växte Elevkampanjen fram. Elevkampen hade även visat på behovet av att intensifiera arbetet på att sprida Offensiv och klargöra att tidningen representerade ett klart socialistiskt alternativ.
Av detta följde sedan en ordentlig satsning på utåtriktad försäljning och att vi började använda oss av namnlistor som redskap för att vinna stöd till de kampanjer som Offensiv drev eller var delaktiga i.
Allt detta gjorde att vi stod politiskt rustade
inför den nya historia stalinismens kollaps i
Östeuropa och Sovjet 1989-92 skulle skriva, även om vi långtifrån kunde förutse alla dess följder och negativa sviter på kampmoral och medvetenhet.
Men den ökade försäljningen och spridningen av tidningen i början av 1990-talet betydde också att Offensiv kunde få en tätposition i det motstånd som växte fram mot regeringen i form av en låglönerevolt under 1990-talets första hälft.
I valet 1991 vann Offensiv för förs-ta gången kommunala mandat. Det var i Umeå och den 30 november samma år lyckades den koalition mot rasism med 30 organisationer som vi initierat samla 10 000 i Kungsträdgården.Nazisternas marsch stoppades. Det var en milstolpe i kampen mot rasismen.
Kampen mot rasismen och för åter-införande av rätten till asyl är ett stående tema i Offensiv. Detsamma gäller kamp mot sexism och kvinnoförtryck.
Det var unga RS-medlemmar som tog initiativ till den banbrytande Vägra Kallas Hora-kampanjen mot sexism och horstämpling på skolorna 1999 och RS var med i att återuppväcka traditionen av 8 mars-demonstrationer på 1990-talet.
Men flera år innan dess, kom år 1990 den första Offensiv ut som gjorts med hjälp av datoriserad teknik. Snart fanns det två datorer på redaktionen, vilket innebar en revolution i tidningsarbetet.
Men fortfarande var vi tvungna att åka till tryckeriet i Norrtälje för att lämna originalen och hämta upp tidningen för distribution runt om i landet.
Det är inte som idag när de färdiga originalen skickas elektroniskt och tryckeriet ansvarar för distributionen.
Kampanjen för en politisk strejk 1992, mot Carl Bildts högerregering, gav Offensiv en riksprofil. Det breda fackliga gensvaret på den kampjen lyckades även förmå LO att utlysa den 6 oktober 1992 till en Rättvisedag. Den dagen demonstrerade 200 000 arbetare runt om i landet.
Det var mot den bakgrunden som vi bildade AFO – Arbetarförbundet Offensiv – hösten 1993.
Bildandet av AFO var en följd av att vi dels offentligt ville göra klart att vi var en organisation, ett parti som man gå med i även om vi inte hade partibeteckning i namnet. AFO var ett självständigt politiskt och organisatoriskt alternativ som också ville bygga en ny socialistisk international, därför var AFO med i CWI (som vi deltog i bildandet av redan våren 1974).
Bildandet av AFO ägde rum ungefär samtidigt som Socialdemokrater-na i allt snabbare takt var på väg att bli ett rakt igenom kapitalistiskt parti, arbetarna såg inte längre partiet som ett givet verktyg för varaktiga förändringar. S skulle visserligen fortsätta att få röster, så länge det inte fanns ett vänsteralternativ med förankring. Men av det gamla förtroendet fanns väldigt lite kvar.
Ett år efter att AFO bildades hade medlemstalet fördubblats och hundratals nya medlemmar hade värvats. År 1995 sattes den nya organisationen verkligen på kartan. Återigen var det elevkampen.
Denna gång gick elever ut i strid mot S- regeringens förslag att skära ned i barn- och studiebidragen. AFO-medlemmar stod i spetsen för denna ungdomsrörelse, totalt demonstrerade kanske så många som 50 000 elever.
Det var den största ungdomsrörelsen sedan Vietnamkriget.
Elevernas kamp banade den rättviserörelse som präglade Sverige under åren 1995-97. ”Sverige i uppror”, löd exempelvis en tidstypisk rubrik i Expressen.
Med rättvisekampen som grund inleddes diskussionerna om att ombilda AFO till ett verkligt parti och ge ut Offensiv som veckotidning.
På hösten 1997 bildades Rättvisepartiet Socialisterna (RS) och beslutet togs att Offensiv, från oktober det året, skulle bli en veckotidning.
Tidningen hade då endast 600 prenumeranter och vi behövde 2 000 prenumeranter för att kvalificera tidningen för presstöd, vilket var vad som krävdes för att kunna klara en långsiktig veckoutgivning. Det var genom att värva prenumeranter på gator och torg, bland sympatisörer, vänner och bekanta som Offensiv fick 2 000 prenumeranter 1998.
Som en av de första tidningar lanserade vi också att man kunde prenumerera via autogiro, vilket knappast någon annan tidning gjorde då.
Veckotidningen var en enorm framgång, och gjorde det möjligt att politiskt hålla samman partiet efter att låglönerevolten/rättevisekampen fallit tillbaka från 1997.
Rättvisepartiet Socialisterna satsade under en tid när andra vänsterorganisationer gick tillbaka och till och med lade ner sina tidningar. Redan 1990 hade Vänsterpartiet, som då hette Vpk, lagt ner sin veckotidning Ny Dag.
Med Offensiv kunde vi varje vecka nå ut med förklaringar, analyser och kommentarer till tusentals läsare.
Styrkan i att ha en veckotidning visades i samband med Göteborgshändelserna juni 2001. För att besvara attackerna och försöken att med hänvisning till kravallerna i Göteborg olagligförklara antikapitalistiska protester i Sverige och i andra länder, drog etablissemanget igång en enorm hets. Med en 20-sidig Offensiv gavs den verkliga bilden av vad som hänt och varför. Den tidningen hjälpte till med se till att sanningen om Göteborg 2001 kom ut och att annan media sedan granskade vad som skedde.
I Offensiv får de som kämpar en röst. Under kampanjen mot USA:s krig mot Irak 2003 var Offensiv antikrigstidningen nummer 1 och i Kommunalarbetarstrejken samma år intervjuades över 30 kommunalare, där över 200 kommunalare tog prenumeration under strejken.
Under sjuksköterskestrejken 2008 såldes över 90 prenumeranter bara i Stockholm.
När det var dags att fira för 10 år med veckotidningen, hösten 2007, hade veckotidningen kommit ut med 500 nummer och drygt en miljon lösnummer.
Som RS skrev i ett kongressmaterial 1998: ”Veckotidningen har tjänat som en viktig motvikt mot uppgivna stämningar och tvivel. Det har skett dels genom att förse partiets medlemmar och läsare med analyser som ger svar och klargör vad som verkligen händer i det som tycks hända dels genom att levandegöra den kamp som ändå ägt rum i Sverige och inte minst internationellt. Ett stående tema har varit att på ett allsidigt sätt förklara att kamp lönar sig, utan kamp och aktivitet kan inte ens det mest blygsamma framsteg uppnås”.
Kamp lönar sig löper som en röd tråd genom Offensiv, och med tidningens hjälp har partiet kunnat gå framåt i kommunala val, som senast 2010 då RS vann tre mandat i Luleå och två i Haninge. Rättvisepartiet Socialisterna har blivit en stomme i vänstern utanför riksdagen.
Man ska inte vara självgod, RS och Offensiv har inte alltid haft rätt och även vi drabbas av att det rådande passiva klimatet. Men RS och Offensiv är mycket mer känt idag än vid veckotidningens start hösten 1997, och har en större förankring just på grund av att tidningen hållit samman partiet och sympatisörer. Offensiv är numera den enda vänstertidning som varje vecka säljs på gator och torg, i bostadsområden o s v.
Vi är oss inte själva nog, Offensivs historia är mer än något annat också en historia om deltagande och initierande av breda kampanjer/oppositionsrörelser – från SSU-vänstern, Koalitionen mot rasism, Elevkampanjen, Upprop för rättvisa och antikrigsrörelsen till dagens Välfärd utan vinst och Asylrörelsen.
Allt sedan starten har internationalismen varit något som genomsyrat Offensiv. Genom RS medlemskap i CWI, som fyller 40 år nästa år, har tidningen en unik möjlighet att få såväl direktrapporter från de som själv deltar i kampen som djupodlande analyser av de på plats.
2008 var året då Offensiv fick en annan och modernare layout. Nu står vi på tur med att förändra och modernisera layouten, för att göra Offensiv än slagkraftigare och snyggare (se baksidan).
I samband med att Offensiv i fjol firade sitt nummer1 000-jubileum var tiden mogen för ett nytt språng med 16 sidor och färg, 15 år efter att veckotidningen kom ut för första gången. Med det skrevs ett nytt kapitel i Offensivs 40-åriga historia. Idag har Offensiv närmare 2 000 autogiroprenumeranter och det bästa sättet att stödja tidningen är genom att ta en autogiroprenumeration.
Efter 40 år med Offensiv har kampen för socialismen och arbetarrörelsens socialistiska pånyttfödelse blivit en brännande nödvändighet. Hotet från en accelerande klimat- och miljökris visar ensamt på behovet av global socialism och demokratisk planerad ekonomi för behov och grön omställning. Stöd Offensiv och gå med i Rättvisepartiet Socialisterna.
Bli med i kampen för ny socialistisk värld.
Marxistiska studier 