Ett studiematerial av Socialistiskt Alternativ (fd Rättvisepartiet Socialisterna), sammanställt av Katja Raetz
Vi läser om eller diskuterar nästan dagligen på något sätt ekonomiska frågor. Det kan vara rapporter om företags nya rekordvinster, fikasnack om behöv av löneökningar eller kanske på TV-nyheterna nya vändor i den grekiska krisen.
Det finns också återkommande frågan om en rättvis fördelning av resurserna och rikedomen i världen. Mest slående att de 1 procent rikaste i världen äger mer än hela den fattigaste hälften av befolkningen tillsammans.
Vad är det som bestämmer våra löner? Varifrån kommer profiter? Hur kommer det sig att kapitalism återkommande hamnar i kriser trots utvecklad en industri och massproduktion som gott och väl skulle kunna täcka behoven för människorna på denna planet?
Frågorna ovan har ställts av socialister i över 100 år. Karl Marx berömda bok Kapitalet kom ut 1867. Innan dess har han dock forskat och studerat frågan under många år, ända sedan 1847/48. Det finns flera skrifter t ex Lön, pris och profit där han svarar på frågan om facklig kamp för högre löner och höjd levnadsstandard samt kapitalisternas sätt att undergräva den.
Marx börjar i Kapitalet med att förklara vad en vara är. Detta är verkligen en av grunderna i att förstår hur hela kapitalistiska produktionen fungerar. Se mer om den marxistiska filosofin dialektisk materialism och specifikt om materialismens betydelse under den fliken.
Produktionsförhållanden och produktivkrafter
Basen för varje samhälle är produktionen, inte tankar idéer eller enskilda ledare som avgör hur samhället ser ut. Sättet hur samhällets medlemmar producerar, hur de interagerar med varandra ekonomiskt kallas för produktionsförhållanden. Produktionsförhållandena i sin tur är beroende av tillståndet för de materiella produktivkrafterna i samhället (teknik, verktyg, kunnande, arbetsorganisation mm).
Bruksvärde
Allt som framställs med mänsklig arbetskraft är produkter och har en direkt nytta för konsumenten, ett bruksvärde. De bruksvärden är olika, beroende på kvaliteten på produkterna och de olika behoven hos konsumenterna. I början av primitiva samhällen (familjeföreningar, stammar), kunde människor producera lika mycket mat som de behövde för sitt uppehälle. Det producerades tillsammans, produkterna tillhörde samhället och var avsedda för direkt individuell och kollektiv konsumtion. Avgörande var att det fanns en gemensam äganderätt som därmed bestämde att även fördelningen av produkterna var gemensam.
Först när samhällen började producera ett regelbundet överskott som producenterna inte kunde konsumerar själv introducerades byteshandel. Överskottet i sin tur började underminera det gamla klansystemet vilket ledde till utveckling av privategendom inom klanen.
Bytesvärde – varuproduktion
Genom handel blev produkterna en vara. Med upp- komsten av byteshandel uppkom frågan vilket värde produkterna egentligen hade. Det handlade om att byta varor med varandra av helt olika karaktär. På vilket sätt kan då bestämmas t ex hur mycket vete krävs för att få en plog? Marx använde sig av ekonomen Riccardos slutsats att varornas värde bestäms av det samhälligt nödvändiga arbetet som har lagts ner för att framställa denna vara. Detta samhälleliga arbete mäts i arbetstiden som behövds för varans framställning.
Om en enskild producent behöver längre tid för framställning av en vara än en annan spelar ingen roll utan avgörande är den samhällelig nödvändiga arbetstiden som gäller generellt beroende på den för perioden tillgängliga tekniken etc. Alltså: den genomsnittliga tiden som det tar att producera en vara bestämmer varans bytesvärde.
Pengar – cirkulationsmedel – pris
Från början fanns en enkel handel, bönderna bytte det med varandra som de hade i överskott med det som de behövde. Marx och Engels förklarar att är med införandet av metallmyntet som byteshandeln underlättas dvs då blir pengar cirkulationsmedel. Med pengar fick varorna ett pris. Priset är varans värde uttryckt i form av pengar.
Med växande byteshandel följde också snabbt växande skillnader i fördelningen av produkterna och därmed ökade klasskillnader.
Varuproduktionen spelade länge en underordnad roll eftersom många småbönder och mindre hantverkare fortfarande även under feodalismen (medeltiden) producerade åt sin egen förbrukning, utöver det fick de lämna en del av sitt arbete till godsägaren och kyrkan. Lönarbete fanns men småskalig t ex att genom att anställa en lärling.
Kapital
Marx menar att kapitalistiska produktionssättet fick sin första början under 14- och 1500-talets Italien. Kapital är inte detsamma som pengar eller möjligheten för vissa att anhopa pengar i form av skatter eller lyxkonsumtion. Kapital som begrepp uppstod för definiera pengarna som användes av handlare eller köpmän. Dessa tog hand om pengarna åt producenterna. För detta krävde de betalning, dvs de kunde behålla del av köpesumman. Genom att anhopa pengar kunde de ge krediter och tjänar på räntan.
Byteshandeln och därmed distributionen, alltså fördelningen av produkterna ändrade sig ytterligare och kom längre bort från producenterna.
Möjligheten att göra vinster var från början begränsand. Det ändras av två faktorer: varuproduktionen växer och blir dominerande i och med den påbörjande industrialiseringen samtidigt som allt fler människor blir ”fria” som Marx uttrycker det. Fria i den meningen att de förfogar över sin arbetskraft och är fria från all privategendom. Det enda hen kan sälja är sin egen arbetskraft.
Arbetskraftens värde
Marx betonar att arbetet som sådant inte har ett värde. Annorlunda är det med arbetskraften. Arbetaren säljer sin arbetskraft och precis som för andra varor bestäms även arbetskraftens värde genom den tiden det krävs för att upprätthålla denna vara. För en människa som säljer sin arbetskraft innebär det tiden som går åt att framställa livsmedel som arbetaren behöver, bostad hen bor i, kläderna på kroppen osv. Där ingår även det som behövs för reproduktionen av arbetskraften dvs skötsel av barnen.
Arbetskraftens värde – vilken levnadsstandard som anses vara skälig – varierar mellan olika tidsepoker och vilka segrar arbetar- och kvinnokampen lyckats erövra, teknikutveckling mm.
Mervärde – profit – vinst
Kapitalisten betalar alltså till arbetaren värdet av arbetskraften, idag oftast för en månad i taget, uttryckt i lönen. Märk här att kapitalisten inte betalar för det värde som arbetskraften skapar – kort uttryckt hen betalar inte för det arbete som utförs. Värdet på arbetskraften och värdet på det arbetaren skapar under denna månad är inte detsamma. Kanske en arbetare skapar dubbelt så mycket i värden som hans egen arbetskrafts värde. Skillnaden där emellan utgörs av obetalada merarbetet. Det mervärde som genom merarbetet tillförs varan är källan till kapitalistens profit/vinster. Det är på detta sätt arbetarna blir utsugna av kapitalisterna. Man kan sammanfatta så här: Kapital uppstår vid utsugningningen av arbetares merarbete för att producera varor.
Konstant kapital
För att påbörja produktionen av mervärde, måste kapitalisten först investera kapital. Han behöver produktionsmedlen (verktyg, maskiner, utrustning), råvaror, varor av olika slag. Även verktyg och maskiner är produkter av mänskligt arbete, råvaror görs för tillgängligt genom mänskligt arbete. Alla dessa produktionsmedel är också varor vars värden beräknas av arbetstiden som behövdes för att skapa dem. Denna del av det investerade kapitalet kallas konstant kapital (c). Eftersom dess värde inte ökar i produktionen utan bevaras, är det ”dött” kapital. Dess värde ingår i värdet av den nya produkten.
Variabelt kapital
Dessutom måste kapitalisten köpa arbetskraft genom att anställa arbetare. Denna del kallas variabelt kapital (v). Kapitalisten behöver med andra ord kapital innan den kan ta igen det genom att sälja varorna senare. Men endast det variabla kapitalet (v) skapar nya värden – det är enbart arbetaren som skapar mervärdet. Först genom försäljningen av varan till sitt verkliga värde kan mervärdet realiseras för kapitalisten.
Skillnad mellan mervärde och profit
Mervärde är inte direkt detsamma som vinst eller profit. Från mervärdet ska betalas fakturor till andra kapitalister, räntor, hyror etc. En del av mervärdet går till kapitalisternas egen lyxkonsumtion i form av privata vinster. Framförallt användes mervärdet för återinvesteringar för att skapa ännu större mervärde och därmed också ännu större möjligheter till profit.
Profitkvoten
Intressant för kapitalisterna att veta är hur profitabelt deras verksamhet är – profitkvoten. Denna är mervärdet – m – i relation till investerade kapitalet dvs. m/(c+v). Inneboende i kapitalism är att det konstanta kapitalet växer snabbare än det variabla kapialet, eller om man ta det konkret att nyanställningar av mänsklig arbetskraft sker i mindre utsträckning är investeringar i nya maskiner /ny teknik. Det är dock bara den delen i det investerade kapitalet som är det variabla kapital, dvs arbetaren som skapar mervärdet. Det är det som kallas profitkvotens tendensiella fall. I verkligheten har inte profiterna eller profitkvoten fallit eftersom kapitalisterna motverkar fallet på andra sätt.
Utsugningsgraden
För arbetarklassen är relationen mellan v och m intressant. Det är måttet på hur stor utsugningen av arbetskraften är. Storföretagen gör i genomsnitt 1 miljon kronor vinst per arbetare i Sverige per år = mått på exploateringsgraden (2010).
Ny teknik och monopolbildning
Kapitalism innebär en ständig press till vidareutveckling av produktivkrafterna, dvs. utveckling av ny teknik, nya och snabbare sätt till distribution av produkter etc. Motsidig konkurrans innebär att mindre företag eller företag som helt enkelt inte hänger med i racet blir utkonkurrerrade, går i konkurs och deras del av marknaden tas över av allt färre men allt större företag. Det som kallas monopoliseringen. Värdsekonomin kontrolleras av idag av 147 företag, enligt tidskriften Forbes Exp Nestlé, Deutsche Bank. (”The 147 companys that controlls everything”, 2010).
Kapitalismens återkommande kriser
Den historiska bedriften med utvecklingen av kapitalism är att den har lett till att produktionen har blivit samhällelig. Men den har också inneboende motsättningar där den centrala är motsatsen mellan den samhälleliga produktionen å ena sidan och privategendom av produktionsmedlen på den andra sidan. Eftersom kapitalisterna är tvungen att sträva efter maximerad profit behöver de öka andelen av mervärdet och därmed pressa ner arbetarna löner och livnadsstandrad. Samtidigt kan de bara realisera mervärdet när de faktiskt säljer sina varor.
Ur detta uppstår det motstridiga förhållandet att arbetarna inte kan köpa och konsumera varorna eftersom de saknar köpkraften. Här ligger grunden för de återkommande kriserna som kapitalismen kraschar in i med jämna mellanrum.
Diskussionsfrågor:
• I skolböckerna står det att “tillgång och efterfrågan” styr priset: Stämmer det?
• Ett träd ska bli en bok: Skogsarbetaren, pappersbruksarbetaren, författaren, fotografen, formgivaren, grafikern och copyrightern har alla bidragit till att skapa varans bytesvärde. På vilket sätt har skogens och förlagets ägare bidragit eller inte bidragit till bytesvärdet?
• Produktionen robotiseras allt mer: Kan kapitalisterna göra sig oberoende arbetarklassen?
Läs mer:
• Lön, pris och profit, av Karl Marx (marxistarkiv.se/RS bokhandel)
• Lönearbete och kapital, av Karl Marx (marxistarkiv.se/RS bokhandel)
• Anti-Dühring (andra avsnittet), av Friedrich Engels (marxists.org/RS bokhandel)
• Kapitalet, av Karl Marx (marxists.org)
• Kan robotar och AI ersätta arbetarklassen?, av Jonas Brännberg (socialisterna.org)
Marxistiska studier 